Igår var vädret helt OK, efter ett snöfall från helvetet när jag sprang på morgonen så blev det bättre och bättre ju längre dagen gick. Jag passade på att kompa ut redan vi tre och drog till stallet med dottern. Nu äntligen skulle ponnyn få skritta i skogen. Senast det begav sig fastnade han med ena bakbenet i taggtråd, det gick dock bra den gången men skärrad var han (jag med). Denna gången skulle vi bara njuta av en lugn skön långrunda, dottern på ponnyn och jag i mina snabbas skor:)
Väl ute så var ponnyn lite nervös, han blir osäker och lite tittig. Allt väl den första kilometern sedan fick han syn på en kvinna med hund...på långt håll. Det var förskräckligt läskigt, så läskigt att dottern fick hoppa av och gå en bit. Efter ett par hundra meter kunde hon hoppa upp igen. Vi fortsatte en liten bit men ponnyn var väldigt nervös och gick oroligt. Då fick jag se att ena framskon glappade. Vi stannade och kollade. Hela skon har kasat och tåkappan sticker in i hoven. Inte så konstigt att han betedde sig, det var säkerligen obekvämt att gå med den skon. Vad gör man mitt ute i skogen då??? Jag ringde maken, eftersom jag inte kunde dra loss skon själv med bara händerna. Maken var på väg hem från jobbet och vi bestämde att han skulle ta med lite verktyg och möta upp oss.
Vi började att gå hemåt, dottern fick också gå. Nu tyckte nog ponnyn att det blev ännu konstigare när dottern inte satt på ryggen längre. Han hoppade och var allmänt stirrig men blev lugnare efter hand. När vi var nästan hemma möttes vi upp av maken. Vi bestämde då att det var lika bra att gå hem innan vi började mecka med skon.
Väl i stallgången gick det lätt att ta av skon, dottern sköljde rent hoven och det såg ganska fint ut. Jag ringde hovis och eftersom tåkappan tryckt upp i hoven ska vi det redan ikväll. Schyst hovis som tar emot en fredagskväll. Vi håller tummar och tår att det inte är så farligt med hoven.
Undrar också om det är någon som försöker säga oss nåt...vi ska kanske inte ute i skogen????
