När man känner sig lite sleten.....

...så är det fint med en tupplur....

....på riktigt??? Lektion nu????

Fan....då får jag väl gå upp.......

Lektionen gick riktigt riktigt bra, formen satt och vi gjorde öppna, sluta och förvänd galopp.

Dagen efter fortsatte vi arbetet i förvänd, har en del att jobba på där, mest piloten faktiskt😊

Vandring runt Magle våtmark

I söndags följde vi återigen med vandrarna. Trots att det regnade sidled och blåste en del var uppslutningen stor och 31 vandrare samlades vid Magle. Vi gick genom våtmarkerna och det pissregnade och blåste så det var svårt att gå men när vi kom in i skogen så slutade det både att blåsa och att regna. Det var backigt, grått och fantastiskt trevligt. Jag gick och pratade med flera olika och njöt av naturen. Vilken energipåfyllnad det blev. 

Efter ungefär halva rundan stannade vi och fikade, jag hade mackor och varm choklad. Magiskt gott.

Efter vandringen red jag Lusen, det började inte speciellt bra men efterhand så lossnade det och vi kunde jobba på i samlad trav i båda varven. 

På kvällen var det så återigen dags för dottern att åka till Bollerup. Det blev en mörk, regnig och blåsig bilfärd. Vi fick stanna och handla lite godis i Degeberga😊😋😏 

Resan gick bra och dottern var glad att vara tillbaka igen efter praktiken.

En rolig helg är till ända och nu kör vi lite jobb.

WE-träning

Nu drar säsongen i gång för oss. I lördags åkte vi till någonstans utanför Hörby för WE-träningen. Det var ingen som hade tid att följa med så jag fick leka både hästskötare, ryttare och chaufför. 

Jag hämtade i hagen strax innan kl åtta så frukosten var knappt uppäten. Lusen var inte så sugen på att gå in igen.

Lastningen gick bra och vi kom iväg i god tid. Det var tur det för jag missade först avfarten....satt i andra tankar...och förlorade lite tid. 

Väl framme kläddes Lusen utanför transporten.

Lugn och cool.

Vi tränade på olika hinder och det var kul att vara igång igen, fick många bra och nyttiga tips. Framförallt att Lusen faller isär och blir lång som ett ösregn, det har jag visserligen märkt själv men inte hittat bra sätt att samla henne för att få ihop henne. Nu fick jag lite tips och kommer att träna vidare på det.

När vi skulle hem var det två hästar precis bredvid som leddes runt och det fick Lusen att tappa fokus på lastningen.....det tog tre försök innan hon var på transporten.....börjar bli svårlastad???? Hoppas inte för redan nästa helg åker vi på träning igen.

...och nu får Lusen ny ryttare....

Tanken nu när vi sålt ponnyn är att dottern också kommer att rida Lusen. Hon får ta dressyren till nya nivåer och om och när hon känner sig redo så ska de börja tävla. Det är ju lite svårt att få till en bra helhet när hon är på skolan i veckorna så det får ta lite tid. Denna vecka har dottern varit på praktik och bott hemma så hon har kunnat rida Lusen flera dagar på rad och det går bättre och bättre. Efter redan tre dagar ser det riktigt bra ut, tänk hur det blir när det ridit ihop sig i ett halvår👍

Sista helgen med gänget

Ponnyn är såld och har flyttat, det blev tomt men han får det jättebra tror vi så även om det är tomt utan honom så känns det bra att han flyttat.

 Ett av de sista passen, ren glädje♡♡♡

 Lusen fick ge en sista puss💗💖

 Vi körde själva och lämnade honom och det stod en välkomstkommitte och väntade. Några yngre tjejer, de hoppade av glädje och tyckte ponnyn var såååå söt. 

Hans nya box var redan uppmärkt med namn och foderstat. Han var så välkommen.

Lycka till älskade ponny i ditt nya hem.

Senare på kvällen såg vi detta på insta💛

Härligt, vad glada vi blev.

Pay & Jump

I lördags åkte jag och Lusen på träningstävling i hoppning. Vi tänkte hoppa 50 och 60 cm. I vanliga fall kan hon vara ganska tittig och spänd vilket gör att det är svårt att gå vissa vägar eller att det är svårt att kontrollera tempot. Inget av detta hände, hon var sååå cool på framridningen och det fortsatte inne på banan. Första rundan flöt på superbra. Vi kan inte byta galopp över hindren ännu så vi fick gå ner i trav och sedan byta galopp och det gick bra. Vi hade även bra ridvägar och tog alla hindren perfekt utom det sista där hon hoppade av lite för tidigt vilket gjorde att jag kom lite i obalans. 

Andra rundan gick inte riktigt lika bra, lusen hoppade av för tidigt på flera hinder men hon gick på och vi hade även denna runda bra ridvägar. Vi har lite att träna på....

....men på det stora hela är det en seger för oss att ha gjort en P&J. 

Jättekul😊😊 Det ska vi göra om vid tillfälle.

RoboCop

Äntligen har jag köpt en säkerhetsväst, obekväm och skaver, tror den är för lång baktill också. 

Eller är det en vanesak?

Hade varit snyggt med ett vapen till..........

Årets första Semla

Mycket gott, Selma fick smaka lite grädde, hon var också nöjd.

Alla kan rida Grand Prix.........

.........enligt Patrik Kittel.

Var fan har han fått det ifrån?????

Vi var på clinic i helgen och fick se Patrik Kittel undervisa sex ekipage. Han berättade då att alla kan rida grand prix och om han menar alla de som tränar för honom så tror jag honom. 

Det var fantastiska hästar och jätteduktiga ryttare.

Patrik pratade dock om de som rider lätta klasser, som jag då, som försöker kravla mig upp på LC/LB. 

Han pratade om olika former, vikten av att länga och korta formen. Ryttarna gjorde som de blev tillsagda och hästarna bara gick och gick. 

Jag undrar varför de på sådana här clinics inte tar med några ekipage som faktiskt representerar majoriteten av alla ryttare i Sverige?

Det är jätteroligt att se bra ridning, bra hästar och ännu bättre ryttare. Men det hade varit kul om de också hade haft ryttare som verkligen rider i lätta klasser. St George är inte en lätt klass.....

Någon som kämpar med formen, tempo eller att bara kunna sitta ner i traven.

Tror fan jag ska maila till honom............

Förutom detta var det roligt att se och jag tror det är väldigt trevligt och givande att träna för Patrik Kittel, han verkar vara en trevlig och kunnig person.

Selma........

...........växer så det knakar..........

.......sover............

...........fångar fåglar............

............och beter sig...........

Okapin....finns den ens.....?

För många år sedan gjorde dottern ett arbete i skolan som skulle handla om ett djur. Dottern valde Okapin. Ingen hade hört tals om detta djur, förutom dottern då. Men vi lärde oss.

Okapia johnstoni är ett partåigt hovdjur i familjen giraffdjur. Okapin lever bara i Kongo-Kinshasastropiska regnskogar.

När vi sedan några år senare var i London och förstod att Okapin skulle finnas på London zoo så gick vi det. Vi gick och gick runt i hela djurparken. Vi fick se massor av spännande djur och Okapin skulle bli vår Grand Finale.

När vi många timmar senare kom till Okapins bur var den ....TOM....

den höll på att renoveras och Okapin var uppstallad någon annanstans. 

Snacka om att dra ner rullgardinen för oss.

Efter detta totalfiasko har vi länge väntat på ett tillfälle för oss att se en Okapi. Vi har varit på många zoo runt om i välden men ingenstans har de haft någon Okapi. Vi har därför tvivlat på den verkligen existerar.

På Berlin zoo skulle den dock finnas.

Tidigt på nyårsdag gick vi dit. Vi var typ först där och vi gick direkt till Okapins bur som var ..............TOM...vad i helvete...........????

Vi tänkte att vi måste fråga någon personal. Det var dock tidigt vi var på plats och djuren höll på att få sin frukost och komma ut ur sina bon. Kanske var vi bara för tidiga?

Okapin hade kanske inte gått upp ännu. 

Vi började gå runt och titta på andra djur och vad som slog mig var hur fräscht denna djurpark var och hur de försökte stimulera djuren med diverse saker i deras burar. 

Klockan var nu runt lunch och vi tänkte chansa och gå bort till Okapin igen.

Och tänk där stod han nu äntligen.

Det tog många år men nu har vi sett Okapin och det är ett märkligt djur.

Vi gick nu nöjda och glada och åt lunch och efter det en tupplur på hotellet.

På kvällen drog vi ut på stan igen, en promenad och sedan middag på asiatisk restaurang.

Berlin blev en toppenresa och det var kul att göra något annat + att vi se Okapin😊😉😃😏