Kollar på lik

I lördags drog vi till Malmö, för att gå på utställning.

BODY WORLDS HÄLSA visar upp den mänskliga kroppen, dess uppbyggnad, organ och enskilda vävnadslager vilka har bevarats genom den banbrytande tekniken plastinering. Den visar kroppens inre genom detaljerade anatomiska objekt, komplexa dissektioner och effektfulla installationer som skapar uppmärksamhet och nyfikenhet hos besökarna.

En utställning jag velat se sedan jag med en hårsmån missade den i Las Vegas för ett antal år sedan. 

Jag är väldigt fascinerad av tekniken de använt för att bevara kropparna på ett sådant se att det går att se hur vi ser ut inuti.

Skaparen bakom plastinering.

Jätteintressant...och hungrig blev man ju..........

 Vi åt en supersmarrig lunch på Vapiano

Efter lunchen shoppade vi loss på Horze och Hööks i Malmö.

Lusen fick ett nytt regntäcke, eftersom hon gärna slizar sönder sina täcken. Tur att jag köpte ett nytt för när vi kom till stallet på eftermiddagen gick lusen naken i hagen och täcket låg på backen. Lusen såg så nöjd ut.

Jag fick ett par nya ridhandskar och ponnyn fick som vanligt massor av saker, schabrak och benlindor i den färgen som passar såååå bra på fuxar..........ROSA.....stackars ponny. Han fick även en fin grimma. 

Sitter det djävelskap i hästars färg?

Fuxar…….sitter det i färgen, vår ponny är fux, ibland känns han rödare än vanligt. Vi hade stora lastingsproblem med honom det första året. Vi lärde oss att ta över ledarskapet och sedan har vi kunnat lasta honom enkelt. Förklaringen många gav var, han är ju fux. 

Jag är tveksam till att ponnyns personlighet och egenskaper sitter i färgen på pälsen. Visst han kan vara mycket av allt men till största delen är han supersnäll och supercool.

Tills för en vecka sedan ungefär………….Vi skulle träna för tränare M som tillfälligt var i Sverige. Det gäller ju att passa på då. Vi skulle åka med både ponnyn och lusen. Vi har ju prov-lastat dem tillsammans tidigare och då har det gått bra. Inte denna gång….

Vi tog ut båda samtidigt och skulle lasta ponnyn först, lusen stod bredvid lugnt och fint. Ponnyn vägrade gå på. Inte så att han var rädd utan mer att han inte ville…dottern kämpade men det gick bara inte. Det började ryka ur mina öron och jag försökte lasta fux-f*n. Nä det gick inte. Lusen som var lugn som en filbunke tittade förunderligt på. 

Vi tog henne först det gick sådär men hon kom in i släpet och vi försökte återigen lasta ponnyn……….men nä. Det slutade med att vi åkte utan honom. Jag var skitarg, men sitter det verkligen i ponnyns färg på pälsen att han kan vara så envis. Naturligtvis inte. Det är nog snarare så att han blev lite osäker när lusen också stod där, vad skulle hända liksom. Det var ju inte som vanligt och då är det bäst att ta på sig ledar-rollen själv för människorna verkar inte ha koll här.

Vi fick backa några steg och börja om, vi har nu last-tränat ponnyn ett par gånger och vi kom ju iväg på tävlingen i söndags. Nu har vi människor koll på läget och ponnyn kan lita på oss igen. I måndags skulle båda hästarna till hovis och det blir ohållbart att köra två gånger. Vi bestämde oss för att lura ponnyn lite grand. Vi tog ut honom först och lastade precis som vi brukar. Allt bra där, sedan hämtade vi lusen. Hon gick på ganska enkelt och ponnyn kände sig kanske lite förbigången, men det struntade vi i. De stod lugnt och fint i transporten, vi körde inom donken för lite kaffe innan vi drog till hovis.

När vi var klara hos hovis så lastade vi på samma sätt, ponnyn först utan någon lus som står och kollar. Det gick bra det med. Så konklusionen, nä djävelskapet sitter inte i färgen, tror inte det är hästen som har problem (de flesta gånger i alla fall) utan det är vi människor som har problem och det är där vi måste hitta lösningarna och inte hos hästarna eller i deras färger.

Men det kan vara skönt att skylla på det ändå ibland, haha.

Älskade envis fux.

Solros i hagen

I går när jag skulle hämta Lusen i hagen var jag bara tvungen att fota solrosen som står där. I slutet på oktober blommar den så fantastiskt. 

Final i ponnyallsvenskan

I söndags drog jag, dottern och ponnyn till Viarp tillsammans med lagkamraterna för att rida final i ponnyallsvenskan. Dottern och ponnyn var lite lagom nervösa men gjorde en bra framridning. Det var ganska många gråsparvar i ridhuset. Dottern var orolig att ponnyn skulle få fnatt men han var stencool, trots att fåglarna flög upp precis framför nosen på honom så levererade han bara. 

Eftersom vi hade starttider spridda över dagen så var bara halva laget på plats för defileringen.

Framridning

Dax för start

Tävlingen gick jättebra, lite taktfel i skritten allt övrigt gick enligt plan, de fick drygt 68% och tillsammans kom laget på en femte plats, verkligen bra gjort.

 Vi fick värma oss med lite varm choklad.

Dagen blev lång, vi startade redan vid halvåtta och kom hem nästan 12 timmar senare och hur trött man än är så är det superkul att åka på tävling och en final gör ju inte det sämre. 

Jägersro

Igår tog jag tåget till Malmö och sen en buss till Jägersro. Ett gäng från jobbet var på tjejkväll och spelade på travet. Jättekul men inte helt enkelt visade det sig. Vi åt god middag med kyckling och potatis-kaka och till efterrätt blev det äpple-kaka.

 Hästarna sprang så fort att det var svårt att ta kort på dem.

Tyvär sprang de jag spelade på inte tillräckligt fort.

Jag är ju ingen storspelare precis och förlorade bara 76 kr. Kan nog leva med det:)

Utbildning i Flyinge

I måndagskväll drog jag och två till från ridklubben ner till Flyinge. Vi går en kurs i Equipe för att vi ska kunna jobba som funktionärer i sekretariatet vid kommande tävlingar. 

Det är så lätt och självklart när man sitter där men när jag ska göra min hemläxa.....då fasen är det inte så lätt längre. 

Jag älskar att komma till Flyinge, det sitter så mycket hästkunskap i väggarna där och hela anläggningen är fantastisk med alla vackra byggnader.

Glad att få möjligheten att komma dit ibland.

Vandringshelg

I lördags trotsade vi vädergudarna, det blåste halv storm när vi började vår vandring längs med stranden från Sandhammaren. 

Efter tre km gav jag upp och jag fick de andra med mig. Vi avvek från Skåne leden med ca 100 m och gick inne i skogen istället. Det blev mycket bättre, istället för att gå dubbelvikt med dånande storm i öronen kunde vi nu samtala med varandra. Härligt. 

Fika-paus

Vi lunchade på en Hamnkrog i Skillinge och åt fish and chips, sååå gott

Vandring var lite tung efter lunch men det gick bra.

Efter 23-24 km var vi alla trötta och började få lite krämpor men vi kämpade på, någon km piss-regnade det och vi blev kalla också. Vi hade trots det roligt hela vägen. 

Väl vid hotellet tog jag och S en varm choklad medan R och maken åkte för att hämta bilen.

Chokladen värmde gott. 

Efter incheck blev det en varm dusch och sedan middag, jag åt pasta med skaldjur. Det var helt OK men inte mer. 

En nattfösare blev det också. 

Sedan sov vi gott...eller nåt. 

Söndagen började med en jättegod frukost.

Jag hade lite träningsvärk och kände mig lite stel men det var mycket bättre än vad jag hade väntat efter 26 km dagen innan.

En kortare tur idag men med mycket blåst. 

15 km och det kändes bra. 

Vackra omgivningar och mycket varierad natur.