torsdag 22 december 2016

Med livet som insats

Jag och Lusen har under hösten gått på hoppträning på ridskolan. Det går inget vidare. Lusen är ingen hopphäst, hon kan nog bli med träning. 
Jag är ingen hoppryttare och det är tveksamt om jag kan bli det. Vi har i alla fall gjort stora framsteg under terminen. Jag har lärt mig att lusen vill ha hindren lite högre, typ 50 cm eller ännu högre. Annars har hon ingen aning om när hon ska hoppa av, det kan bli 2 meter framför hindret eller 5 cm framför. Hon hoppar också alldeles för högt när hindret är lågt. Det som gör det så roligt att hoppa med henne är att hon inte vet om sina begränsningar och hoppar med glädje alla hinder som kommer i hennes väg. 
Vi kommer att fortsätta att träna hoppning och jag hoppas vi fortsätter göra framsteg.🐎

Vi värmer upp 


Hoppar bommar, vi försöker att ta det lugnt med många halvhalter.
Jag tycker att det går framåt med regleringen av farten



Lusen hänger över hindret och jag hänger över lusen😊



Vi kan ta rejäla skutt också...
...men det är svårt med rakriktningen...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar