torsdag 28 september 2017

Om att vinna sin första WE-tävling

Vi drog till stallet ganska tidigt en söndagsmorgon för att fixa hästen, ryckta, tvätta bajsfläckar, fläta man osv. Sånt som man måste göra på en skimmel inför tävling. Allt gick ändå smidigt och vi lastade och åkte iväg. 
Vi kom fram till Olofström i god tid och jag kunde rida fram ordentligt. Jag blev lite nervös när Lusen spände sig i en hörna, helt plötsligt började vi att rygga i halterna och det var svårt att fatta rätt galopp. 
WTF liksom....
Jag stannade upp för att fokusera om och sedan blev det bättre och bättre, måste komma ihåg att djupandas så brukar det hjälpa lite mot nervositeten.

Vi red dressyren och det gick verkligen över förväntan, jag tänkte ofta på andningen och tog djupa andetag under hela programmet, det hjälpte mig.
När man är på tävling är det till stor hjälp om man har ett bra team som stöttar upp....
Jag höll fan på att dö när jag såg dem på läktaren precis innan start.... 




Efter dressyren blev det väntetid på ca 4 timmar, vädret var fint och vi satt och fikade och tog det lugnt utanför transporten.
Lusen stod fint i ca två timmar sedan fuckade hon upp och vi fick lasta ur och mina team-medlemmar fick valla henne medans jag gick banan.

Det var en rolig och sammanhängande bana.
tekniken gick ganska bra, hade några missar på tex grinden som vi egentligen kan jättebra. 
Hindret, fållan och bron däremot gick super..
så glad för min Lus.





 Lusen vet vad som gäller och hon taggade igång inför speeden, det går dock inte fortare än att hon byter galoppen i tex parallellslalom...
...men fort gick det.


 Det visade sig att jag och Lusen hade vunnit alla tre moment.....
Klassen var inte så stor, bara fyra ekipage så det var bara jag som fick pris.
Jag var så stolt över mig själv och min fina Lus.


Det var sååååå roligt att få den där blå-gula rosetten.

Och ett ärevarv blev det.




Härliga Lus, så stolt över oss💜

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar