Tävling i Working Equitation

Äntligen var det dax för en riktig tävling. Dottern fixade ponnyn, ryktade och knoppade dagen innan. Han var så stilig. Tävlingen var i Växjö och vädret var helt OK. Framridningen gick väl som vanligt, jag försökte mjuka upp både mig och ponnyn. Jag var helt säker på att jag kunde programmet så det tänkte jag inte så mycket på. Jag var ändå ganska nervös. 

När jag red in på banan så var ponnyn lite spänd och ville inte riktigt gå nära domarna. Efter ett par varv gick det bra, han var dock lite spänd han med. Vi fick start-signal och jag red upp för hälsning, det var väldigt vingligt och halten blev inget vidare. 

Vi red på och det funkade ganska bra tycker jag. Någonstans mitt i så lossnar gummibandet och min fläta flyger upp, jag har hår som virvlar runt hela huvudet:). I slutet på ena galoppen så glömde jag och bryta av.........Det blev en del sådana småmissar överlag och det drar ju ner poängen. Vi fick 59,2% men jag jag är nöjd med vår debut. En del nerver både hos mig och hos ponnyn.

Vi lastade ponnyn så han fick äta lunch medans jag gick banan. 

Efter ca en timme var det dax igen, jag red inte fram särskilt mycket då jag tyckte att han redan gått bara en timme tidigare. 

Tekniken gick jättebra, fick 8 på enkelslalom och flera sjuor. Hindret som vi fasat för gick sådär, ponnyn stannade och jag skänklade och då hoppade han över. Vi fick en 6:a med kommentaren något spänd......skojar de.......

Bron gick inte alls, ponnyn var så spänd och nervös så när jag försökte driva honom fram och emot bron så stegrade han sig. Jag tyckte så synd om honom men det var bara att stå kvar tills domaren blåste och vi kunde gå vidare. 

Efter tekniken var det dax för speeden. Vi gasade direkt mot första hindret, tre tunnor. Jag var så koncentrerad på att byta galopp mellan tunnorna så rätt vad det var så visste jag inte vilken tunna jag ridit eller vilken tunna jag skulle rida. Fick ett bryt där och bara lämnade tunnorna och begav mig till nästa hinder. Fick så klart noll straff-sekunder på tunnorna. Inte mycket att göra. Vi speedade vidare och när vi kom till bron så blev ponnyn nervös och orolig igen, jag försökte driva honom försiktigt framåt och med darrande ben så klev han upp på bron. Nervöst och jobbigt var det för honom och det var knappt han vågade gå av bron. MEN vi kom över även om det kostade enormt mycket tid. Det plus felridningen gjorde att vi kom sist. Jag är ändå väldigt nöjd med vår premiär och framförallt att jag och ponnyn tog oss över bron, det var verkligen ingen självklarhet.