Hanö

 Dags för utflykt, denna gången drog jag och sonen till Blekinge och målet var Hanö. Det var ett grådassigt och lite regnigt Hässleholm vi lämnade så jag hade klätt mig ordentilgt, jag skulle fan inte frysa i alla fall. Det visade sig ett det behövde jag inte oroa mig för😀

Även när vi gick på båten mot Hanö var det ruggigt men strax efter ankomst tittade solen fram 👍

Vi började gå mot första stoppet, Bönsäcken. Såg hjortar eller vad det nu är för djurslag...

Vi gick fel direkt, fick vända och hittade stigen. Ingen större fara blev nog bara några hundra meter extra på en lättvandrad mindre väg.

Försvaret bygger tydligen ut här också.....såg inga militärerer dock.

Stopp 1: Bönsäcken

Enligt en världskänd sägen ska det ha levt en sällskapssjuk jättekvinna ute på ön som en dag bestämde sig för att bygga en stenbro över sundet in till fastlandet på Lister. Hon samlade ihop så många stenar hon kunde i sitt förkläde, tog sats men snubblade och alla de stenar som hon plockat föll ur och hamnade nere vid strandkanten, så bildades Bönsäcken.
Bönsäcken ligger på öns norra sida och bildar med de miljontals stenar som den består av en strandsporre som sträcker sig ut i havet. De vattenslipade stenarna är i ständig rörelse och på så vis ändrar de också form och utseende efter havets stormar och vindriktning.

Vi vandrade vidare upp mot nästa mål.

Stopp 2: Engelska kyrkogården

Under Napolenonkrigets dagar var Hanö bas för den engelska örlogsflottans manövrer i Östersjön under åren 1810-1812. Ett minne från den tiden är kyrkogården. 15 sjömän fick sina gravar här men det är bara två namn man känner till, William Miller och Clifford Williams. 

Det stora träkorset restes 1973 i samband med att en engelsk fregatt besökte ön, HMS Plymouth 21st of June 1973 står det på korset som egentligen är en mast från ett engelskt fartyg. 

Lite bredvid kyrkogården finns en grav till. 

Och här ligger Karna Mattsdotter och hennes två barn begravda. De dog i en koleraepeidemi 1834.

Vi vandrade vidare mot fyren och stopp 3, som ligger 65 meter över havet.

Sedan skulle vi vidare till Drakmärket men det var lättare sagt än gjort. 

Vi snurrade runt en del bland klipphällarna. 

Slirigt och lite halt på sina ställen men utsikten vara hela tiden bedårande och solen värmde oss rejällt.

Efter någon timme med mycket arbete för benen hittade vi det äntligen👍😀

Den första fyren på Hanö uppfördes 1869 och ersattes av den nuvarande 35 år senare. Det var fyren som enligt sägnen troligen orsakade en drakes död! Varje natt flög nämligen en drake mellan Hanö och Tärnö utanför Karlshamn. Den natt som Hanö fyr tändes för första gången slog draken i berget vid Fyrhallarna. Där finns bevis för berättelsen i form av "Drakmärket".

Det blev en härlig dag med bra benträning och flera sevärdheter. 

Något räjät sår på anklen där jag slog i i någon klippa och ett ömt knä som dunkade i en annan klippa men man ska väl känna att man lever. Solen värmde och jag njöt av varenda sekund😊