Lastträningen var inte enkel, vi höll på många många gånger, ibland bara 30 minuter, ibland en till två timmar. Vi slutade alltid träningen när ponnyn gjort ett litet framsteg. Bland de första gångerna fick vi in honom i transporten genom att backa in honom....... det gjorde han ett par gånger och vi berömde och gav godsaker. Vi har haft många bakslag också, vi tyckte att det gick så bra att jag bokade en träning utanför stan. Vi fick ringa och avboka för vi fick inte på ponnyn...... En gång stod vi på en tävlingsplats och ponnyn ville inte åka hem.............
Sakta men säkert har det ändå gått framåt, små små steg, några bakslag men vi har rest oss och gått vidare.
Igår skulle ponnyn till hovslagaren. Jag körde ut till stallet i god tid, fixade både släpen och ponnyn. Tio minuter innan maken skulle komma för att vi skulle lasta tillsammans så tänkte jag att va fan jag provar att lasta själv, gubben kommer ju ändå snart om det inte funkar. DET FUNKADE. Ponnyn luktade lite på lämmen, jag gick bredvid upp på lämmen och det kändes som han bestämt sig för att gå på så jag släppte honom. Han gick in och jag stängde. Stoltast i hela världen.
Vi gjorde det:)))))
Hos hovslagaren gick det bra som vanligt, vår ponny är en trevlig häst, lätt att ta med till andra ställen. Hovslagaren varmskor så det ryker en del men ponnyn är helt lugn, luktar och tittar lite.
När vi skulle hem lastade jag honom själv igen:)))
På kvällen följde jag och maken med dottern och ponnyn ut i skogen. Vi tog bort taggtråden som ponnyn fastnade i förra veckan och fick en skön energi-givande skogspromenad.
När vi kom tillbaks till stallet så hoppade dottern lite.
Ibland vägrar han eller springer bredvid....
...men för det mesta hoppar han.
I morse sprang jag en sväng, det blev bara en sväng för jäklar vad kallt det var, trodde öronen skulle fladdra av. Nu är det dax för vintertajts och mössa, i alla fall om man springer vid sex på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar