Löpningen är fortfarande tung och det känns trögt mest hela tiden. Idag var jag inte heller särskilt sugen på att ge mig ut, jag satt på kontoret och frös hela förmiddagen men ute strålade solen och himmlen var klar-blå. Det känndes då att jag ändå borde ge mig ut och jag är glad att jag gjorde det men trögt är det allt😕
Isarna ligger delvis kvar och det finns nog tyvär någon som ändå väljer att ge sig ut på dem.
Den senaste tidens drukningar visar tyvär på det.
En liten stund senare blev jag fan attackerad av hundar. En snubbe gick med två hundar, visserligen kopplade men de tog upp hela stigen. När jag närmade mig hörde snubben inte mig utan jag fick ropa URSÄKTA, då vände han sig om och försökte få kontroll på hundarna som började skälla. Den ene kastade sig mot mig och morrade, snubben hade inte riktig koll på kopplet och det hann löpa en bit innan snubben lyckades stanna hunden som var på väg mot mig. Jag svor en ramsa förstås och snubben blev arg????.....det var ju inte jag som inte hade koll....IDIOT👿.
Förutom det lilla intermezzot så njöt jag av vädret, krispet i luften och tanken på att jag ändå tog mig ut trots de sega benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar