Hänt sen sist då...?

Jag har varit i Tyskland på jobb. Kul och givande men långa, långa dagar.

Fruktansvärt turbulent på ditvägen, visste inte om jag skulle be för mitt liv eller be om en snabb död....

Allt gick dock bra och jag bodde högst upp, fint ska det vara.

Högt var det på tanken också, fick sån djävla svindel så jag fick hasa på rumpan nerför gallertrappan, fy fasen vad jobbigt...

 I väntan på att åka hem blev man påmind om en annan olycka.

Hemresan var dock väldigt lugn och jag var inte det minsta rädd.

Vilda djur

Idag när jag körde till jobbet stod det fem gigantiska älgar bredvid 21:an. När de stod lugnt på fältet var det mest bara trevligt att se dem. De stod dock bara ca 50 meter från vägen och skulle nog snart förflytta sig. Att ha dem framför eller ännu värre i bilen är ju inte lika trevligt. 

bild snodd från internet

Ett par timmar senare kom det en stor, yvig räv utanför jobbe-fönstret. Den hittade nåt gott och tugga på och sedan lade den sig och solade en stund, tills den blev skrämd av nåt och sprang iväg. 

Mycket vilda djur idag..........

LB:1

Äntligen går det så bra för dottern och ponnyn att de nu gått upp till LB. I helgen var det andra gången de skulle tävla i det programmet men första gången individuellt. Det är jätteskönt att de nu kör LB för det betyder att starten brukar vara runt lunch. Igår drog vi till stallet vid 9.30, Dottern putsade och knoppade, jag fixade släpet och packade. Maken fixade stallet. Jätteskönt att ha det färdigt innan tävling. Väl på plats fick vi värma oss lite i cafeterian innan vi lastade ur. Sedan värmde ponnyn och dottern upp. Det gick lite trögt i början men efter en stund hade dottern fått i gång ponnyn.

När det sedan blev deras tur förs jag så jag skakade....

Programmet gick fint, inga större missar utan det flöt på bra.

Resultatet blev personbästa med en fin andra placering. Vi är ju inte vana vid det precis och visste inte riktigt hur det gick till med prisutdelning.........

Det var prisutdelning till häst, så vi fick lasta ur ponnyn igen. Var nog inte riktigt vad han hade tänkt sig. 

Men som vanligt levererade han och gick ett fint ärevarv. 

Allt hårt jobb som dottern och ponnyn lagt ner börjar nu betala sig. Fantastiskt roligt att få vara med:)

På promenad

Jag har lite svårt med att rida ut i skogen för jag är för rädd. Jag har egentligen inget behov av det, är inte någon skogsmulle precis, men jag tror det är bra för hästarna att få se och göra det också. Vi ger oss ut ibland men det är tufft....

I lördags tog vi i alla fall med hästarna på en skogspromenad. Det gick jättebra, båda var lugna och trygga. 

Det gick nog bra för de var två.

I söndags tog jag och lusen en promenad på egen hand, det var ganska sent och det började nästa skymma. Lusen blev lite nervös och ville vända flera gånger, så tillslut gjorde vi det. Det gick bra och vi vände innan det blev för jobbigt, både för mig och lusen. Det är nog tryggare att vara två. Vi ska försöka komma ut lite mer och hoppas det går bättre och bättre:)

Kollar på lik

I lördags drog vi till Malmö, för att gå på utställning.

BODY WORLDS HÄLSA visar upp den mänskliga kroppen, dess uppbyggnad, organ och enskilda vävnadslager vilka har bevarats genom den banbrytande tekniken plastinering. Den visar kroppens inre genom detaljerade anatomiska objekt, komplexa dissektioner och effektfulla installationer som skapar uppmärksamhet och nyfikenhet hos besökarna.

En utställning jag velat se sedan jag med en hårsmån missade den i Las Vegas för ett antal år sedan. 

Jag är väldigt fascinerad av tekniken de använt för att bevara kropparna på ett sådant se att det går att se hur vi ser ut inuti.

Skaparen bakom plastinering.

Jätteintressant...och hungrig blev man ju..........

 Vi åt en supersmarrig lunch på Vapiano

Efter lunchen shoppade vi loss på Horze och Hööks i Malmö.

Lusen fick ett nytt regntäcke, eftersom hon gärna slizar sönder sina täcken. Tur att jag köpte ett nytt för när vi kom till stallet på eftermiddagen gick lusen naken i hagen och täcket låg på backen. Lusen såg så nöjd ut.

Jag fick ett par nya ridhandskar och ponnyn fick som vanligt massor av saker, schabrak och benlindor i den färgen som passar såååå bra på fuxar..........ROSA.....stackars ponny. Han fick även en fin grimma. 

Sitter det djävelskap i hästars färg?

Fuxar…….sitter det i färgen, vår ponny är fux, ibland känns han rödare än vanligt. Vi hade stora lastingsproblem med honom det första året. Vi lärde oss att ta över ledarskapet och sedan har vi kunnat lasta honom enkelt. Förklaringen många gav var, han är ju fux. 

Jag är tveksam till att ponnyns personlighet och egenskaper sitter i färgen på pälsen. Visst han kan vara mycket av allt men till största delen är han supersnäll och supercool.

Tills för en vecka sedan ungefär………….Vi skulle träna för tränare M som tillfälligt var i Sverige. Det gäller ju att passa på då. Vi skulle åka med både ponnyn och lusen. Vi har ju prov-lastat dem tillsammans tidigare och då har det gått bra. Inte denna gång….

Vi tog ut båda samtidigt och skulle lasta ponnyn först, lusen stod bredvid lugnt och fint. Ponnyn vägrade gå på. Inte så att han var rädd utan mer att han inte ville…dottern kämpade men det gick bara inte. Det började ryka ur mina öron och jag försökte lasta fux-f*n. Nä det gick inte. Lusen som var lugn som en filbunke tittade förunderligt på. 

Vi tog henne först det gick sådär men hon kom in i släpet och vi försökte återigen lasta ponnyn……….men nä. Det slutade med att vi åkte utan honom. Jag var skitarg, men sitter det verkligen i ponnyns färg på pälsen att han kan vara så envis. Naturligtvis inte. Det är nog snarare så att han blev lite osäker när lusen också stod där, vad skulle hända liksom. Det var ju inte som vanligt och då är det bäst att ta på sig ledar-rollen själv för människorna verkar inte ha koll här.

Vi fick backa några steg och börja om, vi har nu last-tränat ponnyn ett par gånger och vi kom ju iväg på tävlingen i söndags. Nu har vi människor koll på läget och ponnyn kan lita på oss igen. I måndags skulle båda hästarna till hovis och det blir ohållbart att köra två gånger. Vi bestämde oss för att lura ponnyn lite grand. Vi tog ut honom först och lastade precis som vi brukar. Allt bra där, sedan hämtade vi lusen. Hon gick på ganska enkelt och ponnyn kände sig kanske lite förbigången, men det struntade vi i. De stod lugnt och fint i transporten, vi körde inom donken för lite kaffe innan vi drog till hovis.

När vi var klara hos hovis så lastade vi på samma sätt, ponnyn först utan någon lus som står och kollar. Det gick bra det med. Så konklusionen, nä djävelskapet sitter inte i färgen, tror inte det är hästen som har problem (de flesta gånger i alla fall) utan det är vi människor som har problem och det är där vi måste hitta lösningarna och inte hos hästarna eller i deras färger.

Men det kan vara skönt att skylla på det ändå ibland, haha.

Älskade envis fux.

Solros i hagen

I går när jag skulle hämta Lusen i hagen var jag bara tvungen att fota solrosen som står där. I slutet på oktober blommar den så fantastiskt.