Att få möjlighet rida för en av världens mest berömda ryttare och tränare
– Arthur Kottas Heldenberg - hur stort är inte det?
Arthur Kottas har arbetat på Spanska Ridskolan i Wien från 1960 till 2002.
1980 blev han överberidare och chef, den då yngste genom tiderna.
Dottern var taggad men också ganska nervös. Första passet gick bra, dottern och Kottas pratade lite om ridning och om ponnyn. De red lite och Kottas kom med lite förslag. Blev inte gjort så mycket egentligen, tror mest han bildade sig en uppfattning om ekipaget.
Kottas tränar ekipage och håller clinics över hela världen. Han har två döttrar som tävlar på internationell nivå. Han är även dressyrdomare och har en stor träningsanläggning hemma att hålla igång. Någon nedtrappning efter det att han slutade på Spanska Ridskolan verkar definitivt inte vara aktuell.
Han berättade för oss om sitt schema de kommande veckorna och det var digert med träningar runt om i Europa.
Kottas återkom många gånger till kärleken och tacksamheten till hästen och menade att dressyren är till för hästen och inte tvärtom. Hästens hälsa och sundhet måste alltid sättas i främsta rummet och träningen skall bygga upp hästen, inte förslita den, då är det fel.
Hästen vilar i 23 timmar då ska du rida den ordentligt när du rider den.
Vad ville då Kottas få fram på ridbanan? Harmoni mellan ryttare och häst var det viktigaste, lätthet med självbärighet i äkta samling. Det är hästen som bestämmer hastigheten på utvecklingstakten, "Take your time but don't waste your time", och här menade han också att ryttaren inte får vänta med att använda sig av de rörelser och övningar som faktiskt skall stärka och utveckla hästen (m.a.o. sitt inte och vänta på att hästen skall kännas bra innan du rider rörelser, vägar och övningar är ju till för att hästen skall bli dresserad, lösgjod och samlad).
Din ponny är femton år, hur länge ska du vänta med de svåra övningar? Tills den är tjugo eller trettio? Nä börja nu.
Som ryttare skall du ha exakt koll på vart du befinner dig på ridbanan, rida exakta vägar och hela tiden kontrollera tempo och rytm. Kottas återkom ofta till sitsen och sätets betydelse – kan du inte kontrollera hästen med sätet kan du heller aldrig uppnå fullständig harmoni.
Vissa deltagare fick höra ett de red som en kyckling eller potatis. Någon fick också veta att grannes ko också kunde tränas till piaff.
På ridbanan tränades mycket övergångar, ständigt varvbyte samt växlingar mellan olika rörelser. Så fort något gick riktigt bra belönades hästen med skritt på lång tygel. Kommentarer som ofta hördes var – mjukna i handen, känn mer för bättre avpassade hjälper, dra inte, längre hals, rundare form, koncentrera dig på bakbenen. När du behärskar bakbenen behärskar du hästen, låt inte hästen bli långsam i samlingen. En avspänd, alert häst och ryttare var målet och som avslutning på varje pass ville Kottas se hästen trava mycket långsamt (knappt trav) i låg form, där ryttaren kunde ge efter helt på tyglarna och driva hästen framåt som ett kvitto på hur framgångsrik träning varit samt om hästen är självbärig och att ryttaren kan släppa sina tyglar.
Efter pass tre grät dottern, hon hade svårt att bli utskälld. De andra deltagarna och jag vi peppade henne och hon tuffade till sig. Efter pass fyra var hon mer än nöjd, nu började hon förstå Kottas träningsmetoder, vad han ville och varför. Efter det sista passet sa hon att hon ville åka på fler clinics med Kottas. Nu är hon fast........
Vi fick också höra att vi kom dit med en kamel men att ponnyn nu började likna en häst. Hmm men han har faktiskt en poäng, vi kunde också se hur ponnyn började arbeta mer med sin rygg.
Dottern har gjort framsteg både i ridningen men det som förvånar mig mest är hur duktig och är på engelska. Galet stolt är jag.
Den kursiva texten har jag hittat på nätet men den stämmer väl in på vår kurs.
