Uteritt och kolik

Det ena helt fantastiskt det andra helt fruktansvärt.

I lördags följde jag och Lusen med ett par stallkompisar ut på en tur i skogen. Inte helt självklart för oss då jag helt enkelt är rädd för att dö.

Vi skrittade iväg, de andra var så snälla, frågade om vi skulle prova att trava och galoppera. Ju längre vi red desto tryggare blev jag eftersom Lusen var så lugn och harmonisk. Vi vågade trava och sedan en stund senare galopperade vi med, en lång sträcka på ca 700-800 meter. 

Efter det skrittade vi i kanske 20-30 min. När vi hade ca 500 meter kvar hem till stallet började Lusen bli andfådd. 

När vi kom tillbaka till stallet tog jag in henne i stallet och klädde av henne, hon andades fortfarande ganska häftigt. Konstigt för så hårt red vi inte. Jag tog ut henne i hagen och nu blev hon hastigt sämre. Hon började att flank-andas och ville bara ligga ner. 

Vi tempade och ringde till distriktaren. Han var upptagen men sa att han skulle ringa så fort han var klar med kossan han var hos nu. Vi gick med Lusen i hagen och hon blev bättre efter en stund, hon andades inte så häftigt längre även om hon ville lägga sig .

Jag pratade med vet igen och han tyckte det verkade bli bättre och tyckte vi skulle avvakta en stund.

Vi avvaktade och ibland tyckte vi hon blev bättre, hon ville äta. Sen gick det en stund och hon blev sämre igen. Efter ytterligare ett par timmar fick vi rådet av vet att lasta henne och köra en sväng. 

Och ta mig tusen då lossnade det, hon la ett litet lass i släpen och sedan blev hon bara piggare och piggare. 

Jag var så klart orolig ändå men vi lämnade henne tillslut i stallet och åkte hem. 

Jag körde ut några gånger och kollade men hon verkade må bra. 

Så jobbigt när någon är dålig, spelar ingen roll om det är en människa eller ett djur.

Peppar peppar men nu mår hon som vanligt igen. Vill inte att "de mina" ska bli sjuka mer ever.

Bästa sonen 20 år

Vårt första längtans-barn har fyllt 20 år💗 Herre gud var tog alla de åren vägen....nyss höll jag honom i min famn sedan blinkade jag och nu är han 20 år. Han har blivit en klok och självständig ung man. Vi firade honom i fredags kväll med närmsta familjen. Det blev jordgubbar och champagne, italiensk smörgåstårta och bakelser och choklad till efterrätt.

Efter maten spelade vi stad, land och sjö också blev det present utdelning så klart.

Ett par dagar senare på födelsedagen sjöng vi och grattade tidigt, tidigt på morgonen.

Grattis älskling. Du förtjänar det bästa. Love you💖

Nu vänder det äntligen..

I morse när jag sprang var det näst intill ljust. Jippi.

Jag kom ut sent, var såååå trött, satt på sängkanten och bara ville självdö. Försökte verkligen känna efter om jag inte hade lite krämpor som gjorde det omöjligt för mig att springa. Hittade inga och dog gjorde jag inte, så jag klädde på mig och kom ut vid 6.15. Lite senare än vanligt men det var nästan ljust. Härligt.

Första km var seg och trög. Men ta mig tusen var det en snabbare km än vanligt. Jag var inte särskilt andfådd och efter ytterligare en km rullade det på. Blev väl typ snabbaste rundan i år. Ljuset eller?

Glad att jag tog mig ut idag för det blev en bra runda som jag absolut inte ångrar. Tror aldrig jag ångrat ett genomfört pass, däremot har jag ångrat inställda pass som blivit inställda pga lathet. Nu kör vi mot ljusare tider. Love it. 

Det där med sitsen....

Det är som sagt svårt att rida, en del har säkert mer talang för det än andra, tex mig men jag kämpar på. Jag ska ha en sadelutprovare som kommer nästa vecka och inför det tog vi foto på oss för att visa hur både häst och ryttare är byggda. Förhoppningsvis blir det lite lättare för utprovaren att ta med sig sadlar som han tror kan passa. 

Bilderna är också en bra check på min sits. Faktiskt ser det bättre ut än jag trodde, det finns ju såklart mer att gör, titta upp tex😅

men det gäller att ta vara på det som är bra.....

Göteborg horse show

Som vanligt kan man väl säga nu så åkte vi upp till Göteborg på årets hästshow. Vi valde fredagen för att se küren. Vi körde hemifrån innan sex och det var snöigt och eländigt. Vi kom upp vid nio tiden och vi gick direkt in på mässan. Vi hade en lista med saker vi ville köpa men hittade inget av det på vår lista, blev lite besvikna faktiskt. Dottern var lite hängig och började bli sjuk. Vi gick in på arenan och tittade på hoppningen. Vi fick se Henrik Von Eckerman vinna, så kul och så välförtjänt för honom. Vi såg till och med två hoppklasser och han vann i båda.  

 Vinnie var med på prisutdelningen

 Efter medhavd lunch gick vi en sväng till på mässan, dottern köpte ludd som hon ska ha på tyglarna eftersom ponnyn får skav när han är klippt som sen glömdes på hotellet. Vi fick dem dock några dagar senare. Jag handlade päls-glans och benskydd från back on track.

Sedan såg vi dressyren med en överlägsen Isabella Werth

 Patrik Kittel var inte så dålig han heller

 men Isabella vann så klart. Härligt att se

Mässan var inte så bra, alldeles för dyrt, och det vi skulle köpa fanns inte, bla ett nova-bett som jag köpte på Hööks i Halmstad när vi körde hem.

Att inte kunna rida

Ridning är svårt, så jävla svårt. Lusen står emot och slänger med huvudet. Springer som värsta travhästen. Och jag blir bara mer och mer frustrerad för varje gång. Vill bara ligga i ridhuset i fosterställning och gråta.

Runt jul började jag träna för H. Vi började från början, rakt fram i olika gångarter. Formen är viktig, finns inte den finns inget annat heller, då jobbar inte hästen rätt, med rätt muskler. Jag förstår vad H säger och tycker det låter logiskt. Redan lektion två gav resultat. Jag började kunna reglera farten, framför allt i galoppen. H är noga med att jag gör rätt så att Lusen ska hitta sin form. Jag kämpar. Jag förstår instruktionerna, de går in i öronen, processas i hjärnan men sen ska det ju ut i kroppen också och där brister det lite. Jag kämpar. 

Efter ytterligare ett par lektioner började jag faktiskt att kunna reglera farten i både trav och skritt också, ja jävlar vad kul det börjar bli. Lusen står fortfarande emot och jag provar olika bett. Var ganska less i måndags när H frågade hur det gick. Efter ett tag säger H, du gör rätt det är bara det att Lusen försöker komma undan för det börjar bli jobbigt för henne. Hon måste ju börja arbeta rätt, med rätt muskler nu när du börjar rida bättre. 

Så kul. Och det ger ju faktiskt resultat även om det går oändligt långsamt så kan jag ju också se att det är skillnad nu mot för två månader sen. Det är bara att fortsätta på samma linje. Det räckte med de orden för att jag skulle orka och vilja ta nya tag. Det var faktiskt riktigt roligt att rida igår även om Lusen fortsätter att bete sig så blir de bra stunderna lite längre och lite fler. 

Shopping i Lund

Jag skulle tillbaka till Dentest i Lund för att mäta färgen på de tänderna som jag blekt nu under en veckas tid. Dottern följde med och vi passade på att shoppa lite och finfika men vi hann även med ett besök i Domkyrkan.