Tävlingshelg

I lördags drog jag och gubben till Trelleborg för att springa Sydkustloppet. Det är en halvmara som vi brukar springa. Vi var väl hyfsat laddade, det blåste ganska kallt och när jag stod i starten bestämde jag mig för att INTE lämna in verken jackan eller tjocktröjan inför loppet. Jag frös som en liten hund och mina fingrar var vita och bortdomnade. 

Min taktik, eftersom jag är lite för dåligt tränad för distansen, var att ta det lugnt, springa behagligt och att njuta. 

Det tog ca 4 km innan jag fick färg i fingrarna och sedan ytterligare två innan det slutade sticka i fingrarna. Förutom detta blev loppet en ren njutning. Min plan var 6:30 tempo men de första km gick något snabbare men det kändes bara fint. Jag sprang om folk hela tiden, även under sträckan i lös sand. Jag var bara stark och njöt hela tiden. Vilken känsla det var. Det ända jobbiga var en choklad-bit. Hur det nu kan vara jobbigt???

Vi den andra vätskestationen delade de ut små choklad-bitar och eftersom jag gillar choklad tog jag en. Kan väl säga att jag var nog lite torr i munnen för jag kunde njuta av den där chokladen i nästan 2 km. 

I mål kom jag efter en rolig spurt där jag plockade en hel del placeringar. Jättekul. 

Nöjd med mitt lopp kan man väl säga. 

Känner nu att jag har lagt en bra grund under vintern med mina långsamma pass och det nu är dags för att bygga på med intervaller. 

I söndags tog jag med mig dottern och ponnyn till Olofström för en träningstävling i WE. Jag red först en öppen bana, där vi kunde prova alla hindren. Det gick ganska bra, eller det var väl som vanligt, Lite dålig bjudning och dålig form men hindren gick bra, till och med hopphindret som låg på hela 30 cm.

Första klassen för oss var LC. Tyvär hade jag inte riktigt koll på banan, tog ett hinder för mycket. Sidvärtes ingick inte i denna klassen men det tog vi i bara farten:) Och vi missade att gå i mål....

Jag tog lärdom och pluggade in banan till LB:n och nu föll allt på plats. Jag kunde rida ponnyn i form, vi hade till och med lite bjudning. Vilken känsla det var. Alla hindren bara flöt och ponnyn var så lydig. Härligt. 

Nu är jag så taggad att jag anmält oss till två tävlingar till. 

Plus att jag allvarligt funderar på att spring Vasa-loppet nästa sommar. Hur galet är inte det:)