Ja det är väl den eliten man numera tillhör, vi som haft covid eller de få som hittills fått vaccin. I vilket fall som helst så är vi ett gäng som brukar gå ut och äta ibland. Eller vi gjorde det innan coviden. Nu är det drygt ett år sedan vi träffades men nu har vi alla haft covid och en som jobbar inom vården är vaccinerad så igår, äntligen träffades vi och åt gott på Bishop. Jag tog en hamburgare och öl. Vi var med på quizzen, där var vi urdåliga. Men så kul att träffas igen😊 Roliga och glada männsikor med mycket att prata om. Till efterrätt åt jag en chokladfondant som var sååå krämig och god med glass och salt kolasås😀 och jag fick lida för det i natt.
Handlar om mitt liv, en dagbok eller veckobok kan man väl säga, skriver för mig själv om stort som smått. Jag gillar att träna främst löpning och styrketräning. Jag rider min lusitano, working equitation. Jag lagar mat och gillar att läsa deckare.
måndag 8 mars 2021
lördag 6 mars 2021
Rise and shine
Utsläpp idag. Hästarna ute och stallet klart innan åtta. Hann också sitta och njuta på en sten en liten stund😁
fredag 5 mars 2021
torsdag 4 mars 2021
Mia funderar om problem i hästhantering
Mia funderar:
Varför hästar eller dess ägare får problem när de hanterar sina hästar. Problem som inte är medicinska eller stereotypier utan snarare skapade problem som mer beror på att vi inte läser hästen rätt eller hanterar dem utifrån deras instinkter och arv.
När hästen och
dess ägare får problem så finns det flera sätt att lösa dessa på. Problemen kan
tex vara lastning, stå stilla vid uppsittning, svårigheter med galopp-fattning,
hästen skrapar med hoven vid olika tillfällen, hästen är svår att fånga i hagen
eller blir rädd vid klippning.
Först måste man
fundera på varför hästen gör som den gör, ställa frågor. Beror beteendet på att
hästen har ont, känner obehag, är stressad eller rädd? Behöver hästen träffa en
veterinär? Är det något medicinskt problem? Om inte, blir hästen rädd och
orolig för att den är själv? Ställs den själv i stallet/gången? Ska den lämna
sin flock när den inte vill bli hämtad i hagen? Är hästen rädd för pallen vid
uppsittning eller klippmaskinen när den ska groomas? Förstår den inte vad du
vill när du försöker fatta galopp? Dessa frågor måste först besvaras innan det
går att hitta lösningar. När du sedan vet och förstår varför hästen reagerar
som den gör kan du hitta lösningar. Det är inte säkert att du löser problemet
direkt utan det måste lösas stegvis över tid.
Om hästen är
orolig när den är själv i stallet så låt den gå in/stå inne själv en kort
stund. Utöka tiden efterhand och låt hästen vänja sig vid att vara själv
succesivt. Blir den stressad så backa och korta ner tiden igen. Om det är
uppsittningen som är problemet så låt hästen närma sig pallen i sin egen takt.
Låt den titta och kanske lukta på pallen, låt hästen gå förbi pallen. Ställ dig
på pallen och gå sedan ner igen. Vid last-träning kanske hästen behöver ha en
kompis som är med, låt hästen titta och lukta på transporten, låt den prova ta
ett steg eller två på luckan innan den går in. Ta det i steg och när hästen väl
kommer in i transporten så låt den stå med luckan nere några gånger innan den
stängs. När hästen gör som du vill så behöver den kanske belönas, antingen
genom negativ eller positiv förstärkning. Om du drar i grimskaftet för du vill
att den ska gå fram, släpp då trycket så fort den tar ett steg framåt (negativ förstärkning). När den kommer till dig i hagen kan du ge den en bit morot (positiv förstärkning). Fundera
även på om du kanske belönar ett dåligt beteende. När hästen skrapar med hoven
och du säger till den att den ska sluta så ger du hästen uppmärksamhet och om
en liten stund när det blir tråkigt på stallgången så skrapar hästen igen. Du
kanske ska ignorera det dåliga beteendet istället?
Problem hos
hästar kan vara medicinska och då behöver veterinär hjälpa men många andra
problem beror på att hästens naturliga beteende krockar med vår önskan och det
vi vill att hästen ska göra. Dessa två ”världar” behöver mötas på ett sätt där
både vi och hästen kan kompromissa och där vi behöver vara lyhörda för hästen
och hjälpa den att förstå eller till att kunna hantera det vi vill att den ska
göra.
onsdag 3 mars 2021
Munskydd och bristen på förstånd
Munskydd, det nya normala, jag har börjat avsky munskydden eller i alla fall det som de numera står för: att människor är idioter.
I början av
pandemin skulle vi inte bära munskydd då de ändå inte hjälpte och jag vill påstå
att det fortfarande är så.
Munskydd ska användas på ett visst sätt, de ska ta av och tas på rätt. Munskydd skyddar om jag är sjuk (smittbärande) och hostar tex, då sprider jag inte smittan vidare lika mycket, så vida jag använder det rätt.
Meeeen som sagt människor är idioter. De använder samma munskydd
om och om igen, stoppar det i fickan när de inte har det på. När de har det på
så sticker ofta näsan utanför, eller så kasas det nedanför munnen om de ska
prata.
Det som hjälper
är god handhygien, hålla avstånd och framförallt stanna hemma om du har symtom.
Jag vet att man kan ha covid utan symtom men om du då tvättar händerna noggrant
och ofta och håller avstånd då minskar risken att föra smitta vidare. Vad är
det folk inte förstår???
Köpcentra,
skidresor, fester…..nä folk är idioter och då måste tyvär samhälle stängas ned☹
tisdag 2 mars 2021
Omstart
Nu tar vi nya tag, har legat på latsidan ett tag. Fast jag inte var särskilt sjuk när jag hade Covid så är jag bara trött nu. Kan ju också bero på annat....
I alla fall så tappade jag helt suget för träning i februari men har sprungit några pass nu. Så nu kör jag en omstart och jag kikar lite på ett program för milen på 55 minuter. Bra med inspiration även om jag inte kommer att följa det fullt ut.
Idag blev det således intervaller. 4 stycken på 3 minuter. Första failade direkt, istället för att starta intervallen så stoppade jag klockan. Det tog nog en minut eller så innan jag upptäckte det och då startade jag intervallen. Det blev alltså en intervall på ungefär 4 minuter direkt. Det i sig borde ju inte spela så stor roll men mentalt så blev det plötsligt såååå mycket jobbigare och det höll i sig i alla intervallerna. Farten på intervallerna blev ändå något bättre än målet så det var kanske också en bidragande orsak till att det bara blev skitjobbigt idag.
Glad och nöjd är jag nu i alla fall. Jag avslutade intervallerna med några stergringslopp som jag hörde i en podd att det skulle vara bra för att rensa ut slagg och starta återhämtningen. Vi får se om det blir bättre så.
Debatt: Kan någon leva på att jobba som hästskötare?
Jag har länge funderat på hur det är att jobba som hästskötare och varför man inte kan leva på att göra det. Det blev till slut en debattartikel som publiserades på Hippson. Kommentarerna var många och det är kul när artiklen väckte debatt. Tyvär var det inga av hästföretagen som började debattera. Undrar varför??
DEBATT
Publicerad: 2021-02-24Arkivfoto: Tomas Holcbecher
Debatt: Kan någon leva på att jobba som hästskötare?
Varför ser man samma stall/hästföretagare annonsera efter arbetskraft om och om igen på Hästnet? Vad är det som gör att dessa företagare inte lyckas behålla sin personal? Det frågar sig "Mia", vars dotters dröm om att arbeta med hästar gick i spillror.
Min dotter har drömt om att arbeta med hästar i stort sett hela sitt liv. Hon har ägnat all sin fritid åt hästar under större delen av sitt liv. Hon har inte haft några ekonomiska muskler och följaktligen inte haft tillgång till några ”flashiga” hästar men glädjen och lyckan hästarna givit har alltid funnits ändå.
Det började i femårsåldern då hon bland annat blev rekommenderad ridning av en läkare på grund av hennes dåvarande hälsotillstånd. Det började med ridskola en gång i veckan som sedan fullkomligt exploderade till att vi några år senare hade både ponny, transport, stallsysslor och ännu mindre pengar. Intresset bara växte och det både hoppades och reds dressyr men mest av allt pysslades det, framförallt med ponnyn men även med alla grejor. Det putsades och organiserades. Foderstater räknades och ryktborstar slets ut. Efter ett olyckligt hopp som slutade i ett staket och med en blåslagen kropp ägnades ridningen mer och mer åt dressyr och även tävlingar stod på schemat.
Vi for runt i södra Sverige och resultaten blev bättre och bättre men ponnyn hade sina förutsättningar och dottern var glad för det de lyckades åstadkomma med det de hade. Gymnasiet gick givetvis i hästens tecken och tre år spenderades på hästprogrammet. Under studietiden jobbade hon extra på helgerna hos en känd dressyrryttare som både betalade vitt och betalde lönen (om än ganska låg) på bestämd dag med semesterersättning och hade även reglerad arbetstid. I skolan var hon ofta med beridaren och hjälpte till, både i stallet men även på tävling. Hon praktiserade i flera olika stall (hopp och dressyr) under sin skoltid. Det blev även en vända praktik utomlands i ett stall där man äger en väldigt känd ”OS-häst”. Praktiken utomlands gav mersmak då hon fick både sköta stall, hästar och fick även rida en del. Dottern blev erbjuden jobb där efter studenten. Då kom covid och satte käppar i hjulet.
Dottern hade då en dröm, att jobba i ett stall med att ta hand om hästar och stall kanske även rida lite men då bara ”hemma”. Ridning var inte viktigt och hon hade inga tävlingsambitioner och ville inte jobba som beridare. Hon vill bara sköta hästar och hon ville flytta hemifrån, kunna försörja sig, träffa kompisar och pojkvän, kunna gå på bio eller restaurang ibland och kunna utnyttja sitt gymkort någon gång i veckan. Istället för att åka utomlands och jobba skickade hon sitt CV till många olika stall, från Stockholmstrakten och söderut, hon ville vidga sina vyer. Hon fick många svar och blev erbjuden att komma och provjobba några dagar både här och där. Det var inte tal om någon ersättning varken för resa, mat eller lön under de dagar provjobbandet pågick. Dottern åkte ändå till flera stall och provjobbade. Hon blev också erbjuden några jobb och det är nu det blir konstigt …
Jobberbjudanden med varierad arbetstid ofta från sju på morgonen till sju eller åtta på kvällen, helst vara tillgänglig sju dagar i veckan med en eller två dagars ledigt i veckan efter överenskommelse om det funkar. Det är även önskvärt att hon bor på gården. Sedan erbjudes en lön med avdrag för boende, träningar, har du egen häst så dras det en summa för det också. Dottern tog ett jobb där hon fick (väldigt lite) betalt men med en fast arbetstid och träningar en gång i veckan. Hon fick också ett boende (som arbetsgivaren fixade) men en bit bort så hon var tvungen att ha egen bil för att kunna ta sig till jobbet.
Hur det blev … Hon älskade jobbet men inte hade hon råd att behålla det, eller rättare sagt jag och hennes pappa hade inte råd. Vi fick hjälpa till ekonomiskt, efter alla avdrag för boende och träning plus bensin för att kunna ta sig de dryga två milen till jobbet så räckte inte pengarna till ens det absolut nödvändigaste som mat, hygienartiklar eller några hemresor. Att göra något på fritiden som att gå på bio var det verkligen inte tal om. Att köpa en vinterjacka utan ekonomiskt bidrag från oss gick inte heller.
Nu med en dröm att kunna jobba som hästskötare i spillror och ett uppvaknande som känns som en rejäl baksmälla så har hon beslutat sig för en karriär i en annan bransch och har börjat plugga igen. Jag skulle tro att hon kommer att lyckas med det också för hon har ett enormt driv och en järnvilja och hästarna får numera bli ett fritidsintresse. Jag tycker dock det är sorgligt att det inte tas tillvara på ett brinnande intresse inom hästbranschen och ge dessa ambitiösa ungdomar möjlighet att faktiskt skapa sig en karriär som hästskötare och att ge dem möjlighet att fortsätter jobba som det i många år.
De flesta hästföretagare skriver i sina annonser att de vill ha självständiga, drivna kollegor som är villiga att arbeta hårt, med ett brinnande intresse och vilja lära sig mer, vara en team-player, exakt som dottern ville. I själva verket borde hästföretagarna skriva i sina annonser att de vill ha någon som vill slita hund alla tider på dygnet och gärna sju dagar i veckan. Du ska helst bo på gården och helst inte behöva verkan rast eller mat. Lön? Ja, om du påminner så swishar vi dig men inte för de dagar eller timmar som du provjobbar eller var tvungen att stanna kvar extra i stallet.
Hur är det möjligt att någon (många hästföretagare) förväntar sig lojal arbetskraft som stannar en längre tid under sådana förhållanden? När många andra företag i andra branscher anställer någon så görs det en eller flera intervjuer. När någon anses lämplig erbjuds tjänsten med en överenskommen rimlig lön och ett schema med arbetstiderna tydliga. Efter ungefär sex månaders provanställning (om båda är nöjda) läggs det till någon tusenlapp till på lönen. All arbetad tid räknas och ersätts i form av lön som betalas samma datum månad efter månad. Behöver du stanna kvar en kväll eller gå in och jobba en lördag eller söndag så betalas övertid ut. Om helger ingår i schemat så får man ob-tillägg för det. Vill du som hästföretagare ha personal som är driven, lojal och tar ansvar så måste du som chef först ge din nya personal förutsättningar för att kunna bli just det.
Min dotter sökte till några av de stallen som ”hela tiden” har annonser ute. Även om hon utgick ifrån att de var ”sämre” arbetsgivare och skickade även sitt CV till stall som hon trodde kunde vara bra. Många var säkert också bra med hyggliga hårt arbetande människor men om de ska kunna fortsätta driva sina verksamheter med personal behöver de se över sina villkor. Så för att svara på frågan om det går att leva på att jobba som hästskötare? Njae, för det mesta inte. Tänk bara att ha sin personal boende ett stenkast bort vilken fördel om något händer akut och du behöver någon som fixar snabbt. Ta till vara på det, ta tillvara på viljan och glädjen många unga tjejer och killar har i hästen. Arbeta på ett sett som gör att just ditt företag är det stället som är mest attraktivt att jobba på av alla stall i hela Sverige. Bli en ”google” i Hästsverige och det är oftast inte en hög lön som gör en arbetsgivare attraktiv.
Mia, februari 2021