Om att vara nöjd med ett lägre resultat

Dottern har kämpat med att få bjudning på ponnyn när de tävlar, det är svårare på tävlingar i ridhus än ute men hon får ofta kommentaren dålig/svag energi. I helgen var det en ny tävling och hennes mål var att få en bättre bjudning.

Framridningen var hon nöjd med men den var ju å andra sidan ute i strålande solsken.

Hon var laddad när de gick in.

Efter hälsningen på inridningen såg ponnyn ett spöke och försökte vända....vafan....han är 17 år och borde väl klara ett och annat spöke. Efter det var det svårt på hela C-kortsidan, dottern fick inte honom att gå nära staketet. 

För övrigt slet hon och det betalade sig bra, trots tramset på C-linjen fick de drygt 65% och inte en enda kommentar om dålig bjudning eller energi.

Dottern var nöjd, hon hade en plan och höll sig till den, att ha bra bjudning och de klarade sitt mål.

Bra kämpat.

Vi föräldrar njöt också, detta var en riktigt fin vårdag och för första gången på ett halvår frös jag inte fingrarna av mig. 

WE-träning för Åsa Cidh

I lördags var jag någonstans utanför Tollarp på WE-träning. Träningen hölls av Åsa Cidh som bla varit med i landslaget i WE. Vi var fyra stycken i gruppen och vi fick prova ett antal olika hinder. Det var nog bara jag som ridit WE tidigare och därför gicks alla hindren igenom precis hur de skulle utföras. Lite tråkig kanske eftersom jag redan kan det, vi fick i alla fall lite tips och det är ju aldrig fel. 

När vi började sa Åsa att vi skulle rida enkel-slalom ett varv som uppvärmning och vi kunde då rida lätt om vi ville, sedan var det nersuttet som gällde....

helvete jag som inte kan sitta ner på Lusen...det vågade jag inte säga så fick allt försöka sitta ner i traven. Det gick så där kan jag ju säga men jag försökte i alla fall. Tempot blev lite långsammare men jag fick höra att jag red fint.............

 Vi strök alla stolparna i parallell-slalomen..

Lusen vet ju hur det ska gå till, då slutar hon lyssna på mig...skit också..

..tror ingen märkte det, de trodde nog att jag tänkte rida den vägen men jag hade ju ett göre med att sitta ner i traven....

Kul att se att jag faktiskt vrider på kroppen dock...

 Bron var liten och smal men Lusen klev över, ibland lite vid sidan om

 Sidvärtes gick ganska bra, vi strök dock bakbommen de flesta gångerna...

Efter passet var vi båda svettiga och trötta.

Det jag tar med mig är att det är bra träning att åka till andra ställen, Lusen var spänd den första halvtimmen i ridhuset, så att vara på andra ställen behöver vi träna på.

Det andra som jag måste träna på är att Lusen ska lyssna på mig, inte ta över och göra hindren bara för hon vet hur det går till....

...och så fick jag en hamster....

Lusen såg ut som en hamster igår, ganascherna var helt uppsvällda☹ Hon ömmade inte och hade ingen feber. Dr Google sa:

Det är spottkörtlarna som är svullna på din häst. De sitter bakom ganascherna och upp mot öronbasen. Den dagliga salivproduktionen från spottkörtlarna kan vara så mycket som tolv liter hos en 500 kilo tung häst, och utsöndringen av saliv från spottkörtlarna sker endast när hästen tuggar. Spottkörtlarna kan svälla till och från, beroende på vad hästen äter. 

  

Hästar reagerar olika på det gräs de får i sig och vissa kan vara känsligare än andra. Om svullnaderna är oömma och hästen mår bra i övrigt behöver du inte oroa dig, då kan du låta det vara. 

Beror nog på att gräset börjat växa och att de äter alldeles nytt gott gräs nu som de inte hunnit vänja sig vid. Hoppas svullnaden lägger sig snart.

Så vi gjorde ingen större sak av det. 

Red en stund, eller red och red vi kämpade nog mot varandra i en 30-40 minuter sedan orkade vi inte mer och båda gav upp och släppte, jäklar vad bra det gick sen. Ville aldrig sluta rida😊

När man är rädd

Hästarna behöver komma ut ibland, både för att få gör något annat, för det mentala och för att gå på andra underlag. För att bli hållbara helt enkelt.
Det är inte enkelt för mig och dottern, pga av tidigare erfarenheter är vi lite rädda.
Men vi försöker, i helgen gav vi oss ut i skogen igen. Målet var att skritta och trava minst fem steg.
Vi red ut och efter ca 300 meter ville hästarna gå hem....vi övertalade dem att fortsätta😊
Ett rådjur syntes en bit längre fram, han gömde sig bakom busken men vi såg honom allt. Visste inte om hästarna hade sett det dock men nu var i alla fall jag och dottern beredda. Vi red lite till och helt plötsligt kom rådjuren ut på stigen, de gick lugnt och tittade på oss och hästarna tittade på dem. Rådjuren sprang iväg över ett fält och hästarna var lite spända och tittade efter dem. Ingen fara. Vi bestämde oss för att trava en bit, så långt vi vågade. Det gick jättebra, vi travade kanske 100 meter sedan blev vägen stenig och vi skrittade igen. Efter ett tag kom vi till en lång svag uppförsbacke, perfekt för en liten fart-ökning så vi travade iväg. Efter en ganska lång trav hoppade hästarna till och vi fick hjärtsnörp. Vi ser att det står två rödklädda människor en bit in i skogen, jag och dottern såg dem inte men hästarna blev rädda för dem, fattade väl inte vad det var för typer där inne...
Dottern ville vända och gå hem men jag övertalade henne att fortsätta, kan ju inte ge upp så lätt.

Vi fortsatte, ponnyn blev lugn ganska snabbt, värre med Lusen som var ganska spänd mest hela tiden men både hästarna uppförde sig bra trots lite rädsla hos ryttarna. Det blev trots allt en bra upplevelse som jag tror att alla fyra uppskattade.

Lek på schemat idag

Jag tänkte lös-longera Lusen lite och sedan testa att gå på presenning. Longeringen gick så där, något vara gick bra sen bytte Lusen varv lite som hon tyckte. Hon gick bra i den gångart som jag ville och hon lyssnade fint på mina kommando. Men det där med att gå runt mig gick så där. 

Sedan tog jag fram presenningen. Lusen fick vara med och titta och lukta på den när jag vecklade ut den och la den på marken. Hon kollade på den och sniffade lite, mer reaktion än så blev det inte. Jag ledde henne över den och det var inte något konstigt att gå över den. Cool häst💜

Vi testade att lägga den över ryggen, inget konstigt alls.

Härligt. 

Det var dagens aktiva vila. Efter det blev det ryktning och olja hovarna. Lugn kväll helt enkelt.

Uteritt och kolik

Det ena helt fantastiskt det andra helt fruktansvärt.

I lördags följde jag och Lusen med ett par stallkompisar ut på en tur i skogen. Inte helt självklart för oss då jag helt enkelt är rädd för att dö.

Vi skrittade iväg, de andra var så snälla, frågade om vi skulle prova att trava och galoppera. Ju längre vi red desto tryggare blev jag eftersom Lusen var så lugn och harmonisk. Vi vågade trava och sedan en stund senare galopperade vi med, en lång sträcka på ca 700-800 meter. 

Efter det skrittade vi i kanske 20-30 min. När vi hade ca 500 meter kvar hem till stallet började Lusen bli andfådd. 

När vi kom tillbaka till stallet tog jag in henne i stallet och klädde av henne, hon andades fortfarande ganska häftigt. Konstigt för så hårt red vi inte. Jag tog ut henne i hagen och nu blev hon hastigt sämre. Hon började att flank-andas och ville bara ligga ner. 

Vi tempade och ringde till distriktaren. Han var upptagen men sa att han skulle ringa så fort han var klar med kossan han var hos nu. Vi gick med Lusen i hagen och hon blev bättre efter en stund, hon andades inte så häftigt längre även om hon ville lägga sig .

Jag pratade med vet igen och han tyckte det verkade bli bättre och tyckte vi skulle avvakta en stund.

Vi avvaktade och ibland tyckte vi hon blev bättre, hon ville äta. Sen gick det en stund och hon blev sämre igen. Efter ytterligare ett par timmar fick vi rådet av vet att lasta henne och köra en sväng. 

Och ta mig tusen då lossnade det, hon la ett litet lass i släpen och sedan blev hon bara piggare och piggare. 

Jag var så klart orolig ändå men vi lämnade henne tillslut i stallet och åkte hem. 

Jag körde ut några gånger och kollade men hon verkade må bra. 

Så jobbigt när någon är dålig, spelar ingen roll om det är en människa eller ett djur.

Peppar peppar men nu mår hon som vanligt igen. Vill inte att "de mina" ska bli sjuka mer ever.

Bästa sonen 20 år

Vårt första längtans-barn har fyllt 20 år💗 Herre gud var tog alla de åren vägen....nyss höll jag honom i min famn sedan blinkade jag och nu är han 20 år. Han har blivit en klok och självständig ung man. Vi firade honom i fredags kväll med närmsta familjen. Det blev jordgubbar och champagne, italiensk smörgåstårta och bakelser och choklad till efterrätt.

Efter maten spelade vi stad, land och sjö också blev det present utdelning så klart.

Ett par dagar senare på födelsedagen sjöng vi och grattade tidigt, tidigt på morgonen.

Grattis älskling. Du förtjänar det bästa. Love you💖