En jävligt jobbig julkalender och lite WE-träning

För något/några år sedan läste jag om någon som hade gjort en julkalender med olika träningar varje dag. Jag har sedan dess haft det i bakhuvudet att det var en rolig julkalender. I helgen anmälde jag och maken oss till Sydkustloppet. Det går visserligen inte förrän i april men det börjar bli dax att komma igång. Då tänkte jag på den där julkalender och det får bli vår kickstart till att komma igång vår träning. 

I går kväll pysslade jag och dottern ihop vår jävligt jobbiga julkalender. I varje påse ligger en liten lapp med dagens övning, en övning om dagen i 24 dagar. Borde ju bli en bra grund-stomme i vår löp-satsning. 

Tidigare på kvällen körde jag lite WE-träning. Det blev enkelslalom, bordet och sidvärtes. Ponnyn tyckte bordet var läskigt (som vanligt) men det gick till slut ganska bra. Halterna var inte helt perfekta men vi kom fram och stannade bredvid bordet och jag kunde lyfta kannan (eller konen som jag använde) och ponnyn stod stilla. 

Enkelslalomen gick ganska bra tycker jag. Sidvärtes funkade bättre för vänster skänkel så dottern fick hjälpa mig med höger. Vi fick till det bra till slut och träningen var bra.

Ponnyn och dotter hjälpte till att bära koner medans jag bar bort det andra:)

Snö, halka och glömda sladdar

Igår skulle ponnyn till hovslagaren. Vi kom till stallet i god tid både för att "göra" stallet men även fixa ponnyn inför besöket hos hovslagaren. Det var dessutom halt på vägarna och vi ville köra i god tid. När vi skulle hämta ponnyn i hagen tyckte han nog att det var liiite tidigt att gå in. Han sprang inte och mötte oss om man säger så. Hästarna stod uppe på en liten kulle och den vinterbilden var så vacker, med solen som är på väg ner i bakgrunden. Dottern fick gå upp och hämta honom och dra in honom till stallet:)

Resan till hovis blev lite skräckfylld. Jag körde från stallet lugnt och fint för jag trodde nog det kunde vara lite halt. Efter ett par km precis innan jag ska svänga upp på motorvägen tittar jag i back-spegeln och tycker att släpet ser mörkt ut...........DÅ kommer jag på FAAAAAN jag glömde sätt i sladdarna, både till strömmen men även till bromsen, helvete. Jag fortsätter att köra rakt fram, tänker att på motorvägen kan jag ju inte stanna. Kör in till kanten så fort jag kan och kopplar färdigt släppen, phu. Det gick ju bra ändå. 

Efter en liten omväg kom vi fram till hovis. 

Hos hovis är det kö med människor och hästar som vi känner bla dotterns tränare. Vi har en rolig timme med prat och skratt. Ponnyn tyckte dock inte det var så roligt och blev otålig. Han till och med bet hovis i ryggen................

Hemresan gick också bra men det var djävligt kallt att mocka ur släpen och parkera den. Tror det var en 10-12°C minus i går kväll. Brrr.

Vinter, bio och födelsedag

Helgen kom och gick, stressnivåerna är fortfarande höga på jobbet men nu är det helg:)

Började freda-kvällen med middag i lugn och ro, sedan till stallet. Dottern red en sväng och jag fixade i stallet. Veterinär Ann kom och skulle ge sprutor, botulism och hästinfluensa vaccin. Det går inte att lura ponnyn, han visste vad som var på gång. Trots att han fick mumsa fritt av musslin och att Ann smög med sprutan så gjorde ponnyn ett jätteryck och vaccinet hamnade till stor del utanpå halsen. Ann trodde nog att han ändå fått i sig tillräckligt. Det får vi hoppas.........Hästinfluensa-sprutan gick något bättre, det hamnade i alla fall på insidan:)

På lördagen vaknade vi till kyla, jag började julpynta lite sedan åkte jag till stallet för en rofylld skrittrunda. Man kan väl säga att det var något mer än krispigt ute. Det var trevligt men tår och fingrar dog lite.

På eftermiddagen gick vi på bio, sista delen i Hunger games. Den var spännande, om än något förutsägbar så gick nästan 2,5 timmar i ett nafs. 

Vi åkte och handlade till kalaset imorgon och sedan käkade vi middag på Wookhouse. 

Gott som vanligt:)

Sonen sa att det skulle snö på lördags-natten, vi var väl lite tveksamma men han stod på sig och såg till att han och maken bytte däck på båda bilarna. Kan väl säga att vi är tacksamma för att han stod på sig. 

Jag tror det snöade 15 cm under natten.

Dottern red lite barbacka eftersom ponnyn ska ta det lugnt några dagar. 

På eftermiddagen var det kalas för dottern som fyller 15 år. 

I somras köpte vi en moppe till henne men den har hon ju inte fått köra ännu. Den har stått hos morfar och dottern och morfar har övningskört en hel del. Men nu får hon ju köra den lagligt så morfar körde upp den till dottern. Äntligen. Synd nu bara att vägarna är täckta av ett is-lager så nu får hon ändå vänta en dag eller två innan hon kan ut och dra repor med den. Hon fick en packbox i present och det kom som en överraskning. Hon blev såå glad.

 Morfar kommer med moppen:)

 En glad 15-åring

Grattis älskade unge,

Sedan blev det middag, italienskt, så klart:) och tårta och spette-kaka. Precis som det ska.

Dottern fyller ju egentligen inte förrän i dag så vi sjöng och uppvaktade henne idag på morgonen:)

och ikväll kommer vi att fira lite till.

Ett soligt avslut

Vi har lagt en etapp bakom oss, drygt 17 mil har vi vandrat på Skåne leden. I lördags avslutade vi Öresundsleden. Med skumpa så klart:)

När klockan ringde vid halvsju pissregna det ute. Efter koll med våra vandrarpartners bestämdes det att vi skulle köra, prognosen var god. Vi drog iväg mot Falsterbo genom ett regnigt Skåne. När vi närmade oss mötesplatsen så sken solen. Det blåste dock lite grand. Vi började vår vandring dubbelvikta för att överhuvudtaget ta oss framåt............men solen sken. Det var tufft och ganska kyligt i blåsten men humöret var på topp hos oss alla.

Tyvär inga bärnstenar.

Efter en fem-sex km vände vi lite och fick vinden i ryggen, nu blev det verkligen härligt att vandra.

Detta var ju vår sista etapp på Öresundsleden och det skulle firas. Pomac och chocklad, bakom en buske, där det var lite lä, med utsikt över havet. Kan livet vara bättre?

Vinden började avta något och vi gick genom beteshagar med helt bedårande söta kossor.

Sveriges försvar?

Sista biten gick längs med Falsterbo-kanalen.

Detta var nog en av de bästa vandringarna, trots blåsten. När vi vaknade på morgonen och trodde att vi skulle vara tvungna att ställa in men fick solsken hela dagen. Härligt. 

Nu börjar planerna på nästa led att ta form:)

Att Våga

Dottern har börjat hoppa med ponnyn igen. Det tog ungefär två år, från det att ponnyn skickade in henne i staketet, tills självförtroendet var tillbaks så pass att hon vågade igen. Hon har hoppat lite ibland men det har varit travhinder. Nu är hon redo igen och de galopperar mot hindren ibland. Ponnyn börjar nog också få självförtroende och framförallt så tycker de båda att det är kul.

Från Indien till vuxenvärlden

Sonen kom äntligen (efter drygt två veckor) hem från Indien. 

Han har köpt student-kläder. Blir skönt att slippa tänka på kostym och sånt:)

Detta var väl en försmak av hur det kommer att bli om något år, när de börjar lämna hemmet. Det är både med lite ängslan och samtidigt något nytt och positivt. Det är det här som hela barnuppfostran grejen handlar om, gör dem självständiga och släppa taget och veta att de kommer att klarar sig helt OK alldeles själva.

Love you.

Långpass och Working equitation

När vi var i Rom fick jag till riktigt bra springpass, både distans och intervall. Veckan därpå fortsatt i samma stil och förra helgen sprang jag ett för mig långt långpass. Inte som för något år sedan men nu är jag på G. Jag släppte av dottern på ridskolan där hon skulle jobba som värdinna sedan gav jag mig av. Målet var 12 km eller 1,5 h. Jag sprang genom våtmarkerna lugnt och sansat. Tänkte ta en liten väg/stig från våtmarkerna till Tormestorp. Kom vilse och irrade i skogen i ca 1,5 km. Inte lätt att hitta stigen när hela marken är täckt av gula och oranga höstlöv. Jag kom ut på vägen vid "ABBA-huset" och sprang ner för hallarna. Rundade Tormestorp och tog vägen ut med Björkviken. Genom våtmarkerna och tillbaks till ridskolan. Landade på ca 13,5 km. Lagom trött och väldigt nöjd. Kände att jag blev trätt i ryggen. Behöver verkligen stärka upp kroppen inför kommande långpass.

På söndagen var det dax för pay&ride i WE. Vi begav oss till Olofström på förmiddagen för att köra öppen bana. Vi klarade de flesta hinder galant men hindret var tufft likaså bron. Ponnyn gick inte över trots att funktionärerna gjorda allt för att hjälpa till, både med draghäst och att försöka leda oss över. Det var tvärstopp. När maken kom och ställde sig bredvid bron gick ponnyn över om en tveksamt. Vi gick över flera gånger och det kändes ganska bra. Efter lunch började tävlingen. Jag startade först i LC. Allt flöt på fint inför hindret fattade jag en fin galopp men det tog tvärstopp. På det igen och vi kom över men det var väldigt tveksam, obalanserat och fulständigt vidrigt. Tror vi fick en fyra på det. Bron hade ponnyn tydligen aldrig sett tidigare och ville inte ens gå nära. VI rundade bron och skippade den. Alla övriga hinder gick jättebra. Super nöjd. Efter en kort paus var det dax för LB:n. Samma resultat med bron, försökte ta hindret i trav denna gången och det gick marginellt bättre. Det som var mest fantastiskt var att vi fick en åtta på grinden. Helt otroligt och att jag fick fina kommentarer om min sitts. Sjukt nöjd.

Träffade så många trevliga WE-människor. Vilket härligt gäng det är det där WE-folket:)

I måndags hoppade dottern och ponnyn och hon tyckte de gjorde framsteg där. Efter passet var det dax för avmaskning. Det ville inte ponnyn. Efter en stund av misslyckande tog dottern en klick maskmedel tillsammans med kraft i handen och ponnyn gluffsade i sig. Efter en fyra - fem nävar av kraft och maskmedel hade han fått i sig allt. Inget bråk bara lugnt gluffsande:) Han bjöds på en härlig kvällsmiddag efter det. Tror han blev nöjd.